På havet

Am Wäldchen

Heidelberg

Wo Musik sich entfaltet

Tillsammans med en hejdåpresent till min pianolärare ville jag skriva ett kort, men det hela slutade med att jag målade en ganska stor bild i akryl, av diffus anledning (särskilt då jag egentligen borde göra allt annat som ska göras innan avresan). Jag kan inte komma på senaste gången jag försökte mig på det med akrylfärg, och det var ganska svårt bara att göra en sådan här enkel bild, när jag inte målade ett porträtt eller så, där jag visste hur alla skuggor skulle ligga och hur ljuset skulle se ut... och så vidare. Men. Det var roligt.

Blåbärstårta och world music, en sista gång

Nu tror jag inte att jag kommer sätta min fot på mitt favoritcafé på ett bra tag. Den sista veckan av mitt utlandsår är verkligen hyfsat hektisk och jag hann bara hastigt träffa min favoritlärare på Bistro Balou innan den sista körövningen igår. Allt den här veckan är "sista". Höll just min sista svenskalektion, imorgon har jag min sista pianolektion. Och så vidare.

Att säga hejdå är svårare än jag trodde. När jag åkte hemifrån i augusti förra året, visste jag inte vilka människor jag skulle lära känna och tycka om, vilka sammanhang jag skulle finna mig i och inte heller riktigt hur min vardag skulle gestaltas. I skrivande stund är det här mitt liv, min värld. Jag slits mellan en häftig längtan att göra slut på den och en tvekande ånger, en önskan om att få behålla allt det underbara som finns här. Jag vet att jag har en annan värld hemma i Sverige, och att jag kommer att få en ny i Hamburg, därpå ännu en ny i Linköping, och det gör det mycket lättare att tacka för mig och packa mina saker för att resa vidare. Men det är inte helt utan tårar och klumpar i halsen jag tar förväl av detta lilla universum och dess invånare. För den här gången.

Frühlingskonzert

Jag hittar en hemlig damm

Königstein, Tyskland

Taufe

 

Luise Friederike får officiellt ett namn.

Königstein, Tyskland

Jag lämnar ön